Att försvinna i tanken

Hade gett ganska mycket just nu för att försvinna in i blinkande lampor, rus, dans och skratt med mina finaste.
Eller att packa sin väska och bara gå. Gå dit vinden blåser och aldrig kolla bakom sig, inte för att minnas, inte för att vakta sin rygg så att ingen nära sticker något som smärtar när man inte är beredd, aldrig kolla i en spegel, aldrig tända samma jävla lampa gång på gång för att tvångstankarna säger att jag ska göra det. Inte kolla om dörren är låst 18 gånger men varför skulle den inte vara det? Att gå så långt så att man inte kommer ihåg vart man kommer ifrån, men hur ska jag kunna göra det när jag inte vet vart jag kommer ifrån?

Inte vända sig om och kolla in i dina ögon, du som har svikit så, skadat så, sårat så. Hur ska jag kunna andas normalt när du är nära när jag inte ens kan andas normalt när du är i mina tankar?

Jag vill inte vända mig om för att kolla på all missär, jag vill inte vända mig om för att kolla på allt det lyckliga, jag vill inte vända mig om. Jag vill gå och gå och vara som ett blankt blad som jag kan rita på, jag kan rita mina jävla blommor och stjärnor, jag kan skriva vad jag vill, vems namn jag vill, skriva ett hjärta med någons namn jag inte har träffat än. Vara blank för världen precis såsom världen är för mig.

Svårt att förstå tankarna om nätterna när dagsljuset inte lyser och samma jävla lampa tänds åter och åter igen. Och ja dörren är låst, jag kollade precis.

Ingen Kärlek idag, Pian


Att bli gammal ,

'' Den dag du ser att jag börjar bli gammal ber jag dig att ha tålamod.
Om jag upprepar samma saker tusen gånger ber jag dig lyssna
och minnas den tiden jag läste saga för dig. Samma saga om och om igen.
Om jag för tillfället glömmer vem jag är ber jag dig bara vara nära på samma sätt
som du som barn behövde den trygga närheten av mig.
Och när mina trötta gamla ben inte orkar gå ber jag dig hålla min hand på
samma sätt som jag höll din när du lärde dig gå ''

Att vara eller att inte vara

Kärlek är underbart, hemskt, fantastiskt, hatiskt. Den får ens blod att rinna fortare, ens tankar att tänka mer, ens hjärta att stanna både av rädsla och glädje. Kärlek får en att hoppas på livet men även att hämnas på livet. Kärlek får mig att försvinna själv och ibland tillsammans med någon, den får mig att sväva för att sedan sekunder efter störta ner i ett mörkt hav av ingenting. Kärlek är just allt eller ingenting. Kärlek kan få en att hata, hat kan få en att känna kärlek.

#tankfull

Med Kärlek (?), Pian

Att minnas det gamla

Har suttit och läst igenom gamla anteckningar, blogginlägg, kikat på bilder och minns mitt gamla liv.
Galenskap fram och tillbaka, studenten, 18-årsdagen, skidresorna, all alkohol, alla skratt jag har delat med dem jag har älskat, varje dag jag har vaknat med M, hur han fick mig att inse att alla hjärtans dag kanske inte är världens sämsta dag, hässlegården, älskade älskade coffee -  saknar dig, min familj och alla virrpannor och hundar, mormor och älskade morfar - saknar dig. Sena nätter där man sitter på busstorget och kedjeröker, sleepover i Toves stuga, förlovningen med V, förhållandet och vänskapen som vi hade, alla jobbiga tankar, alla bilder man förknippar med ångest och självförakt men även de bilderna då man var så lycklig som man kunde dansa runt jorden.

Jag har gjort många dumma val i livet, många som jag ångrar och önskar att jag kunde göra om men samtidigt smarta val, föränring och utan min uppväxt och mitt liv hade jag inte varit den jag är i dag.


Att vara förvirrad.

Jag hatar människor som inte säger rätt ut vad dem tycker och tänker. Människor som gömmer sig bakom anledningar och handlingar. Människor som inte vågar. Människor som inte fångar fucking dagen och gör det till den bästa dagen någonsin. Människor som inte ens är villiga att ens ge saker ens uns av en chans. Människor som säegr men som inte gör. Människor som gör men som inte säger.

Jag har lovat mig själv att jag inte ska dö nyfiken, att är det någonting som jag vill göra så gör jag det. Men alla är inte som jag, fine -  det kan jag acceptera men så jävla mycket snack men så lite verkstad!
(Riktat till flertal personer)

Inte nöjd med någonting just nu så vi får se hur det blir, med allt. Inte ens mina jävla blommor överlever!
Får se hur det blir med blommorna och resten i livet. Ber om ursäkt för tråkigt inlägg men FAN vad allt är tråkigt!


Tack Karro, min finaste syster, för att du alltid ställer upp, dag som natt. Att du alltid lyssnar på vad jag säger och får mig att se saker på andra sätt. Tack till tusen för alla våra telefonsamtal om allt och speciellt ingenting. Tack för att du älskar mig för den jag är och för att du aldrig på denna jävla jord skulle döma mig. Jag är förevigt din.


Ingen Jävla Kärlek Idag, Pian

Att vara älskad när man behöver det som mest

Bland dem finaste i mitt liv är min extra familj, mina trollungar och Hanna och Mange. Dem stöttar när jag behöver det som mest, dem kramar mig när livet känns extra tungt och dem gör alltid allt för att få fram det ljusa i mörka situatuioner.

Hanna lär och uppfostrar sina barn med respekt och kärlek, något som barnen besitter väldigt mycket. Barnen lär sig att uppskatta det lilla i livet som att leka i en skog, eller att baka med sin mamma eller att gosa fint med sin lillebror. Hon låter dem lära sig själva och hon är definitivt ingen höns-mamma, learning by doing. Alfred och Elias är öppna och glada barn som mer än gärna bjuder in i leken, och dem vill gärna att man ska vara med och busa. Och herregud vad jag älskar att busa med trollungarna, dem ger mig så mycket glädje i livet. Att få en liten barnkram eller att dem ler emot mig får mitt hjärta att smälta, speciellt Hugo, älskade Hugo, när han ler så vill hela världen sjunga. När man ser hans glada ansikte så försvinner alla blåsor och sår, all hans smärta som han bär på syns inte när han skrattar och busar. Gladare unge får man leta efter.

Hannan och Mange kämpar dag ut och dag in med deras minstings sjukdom och far fram och tillbaka över Sverige för att få svar och vetskap om hans sjukdom och hur dem ska kunna underlätta hans vardag. Men ändå så är dem hemma mycket, dem försöker utrota blåsor och sår och samtalen handlar om mediciner, omläggning och matvanor.

Livet är inte alltid enkelt har jag lärt mig men när jag ser denna familj, när jag är inräknad i denna familj så höjer det hoppet om att det finns eldsjälar i vår värld. Det finns dem människor som kämpar dag ut och dag in, Hanna och Mange ger så otroligt mycket av sig själva när dem egentligen har all rätt att bara lägga sig ner och gråta en hel livstid. Dem kämpar och sliter.

Ni är så stora förebilder i livet och ni påverkar så otroligt många med er positiva energi och levende, ni får mig att titta djupare på saker som alltid kanske inte är så självklara.

Tack för att ni älskar mig när jag behöver det som mest, tack för att jag får vara en del av era liv och tack för att ni alltid ställer upp. Är så oerhört tacksam att jag har er i mitt liv och att jag får följa med er och se era galna trollungar växa upp.
 

Grattis på födelsedagen min finaste vita lilja - jag älskar dig till döden och långt efter det.





Att vara

I'm not afraid of anything
I just need to know that i can breathe
I don't need much of anything

I am small and the world is big
All around me is fast moving
Surrounded by so many things

I'm young, and I am free
But I get tired, and I get weak
I get lost, and I can't sleep .


Att blåsa bort och att vara nöjd men samtidigt irriterad över helgen

Vilket väder! Det är inte lätt att gå i motvind - bokstavligt talat.

Fredag var en riktig skitdag till att börja med, fick flyga upp till Kalmar i 170 km/h sen för att precis tro att jag  hinner med det tidiga tåget hem för att sedan få reda på att jag sitter på fel tåg samtidigt som det rätta tåget tuffar förbi .. Hrmpf. Tröstshoppade iallafall två kjolar för att döva min ilska.

Dock blev Nelly-eventet en succé! Många trevliga tjejer kom och vi i personalen fick också välja varsin klänning så jag var supernöjd! Hihi! Och resten av kvällen kan jag ju också säga var omtumlande, positivt och negativt.

Lördagen blev bättre med Elias kalas, killarna blev jätteglada för alla sina fina presenter och denna dagen fanns det även kramar och pussar över till mig! Älskade barn ♥

Blev även lite jobb på kvällen, finfina arbetskamrater som gör dagarna mycket roligare och som lär mig så mycket! Slutade redan vid tolv så det blev en runda till Markus och sen vidare till Statt + god drink! Dock så var jag inte på humör för att dansa så jag stod lite bakom dem andra och jag förstår inte riktigt människor. Varför kan jag inte få stå för mig själv i en kvart utan att människor ska fråga mig varför jag är ensam, varför jag är ledsen, varför jag inte är med mina kompisar. Kan jag inte få stå själv och vara nöjd över att lamporna blinkar, musiken duger och att min drink och känslan jag har just nu är alldels perfekt? Idioter.

Och dagen idag började med att min fina grek prinsessa kröp ner i sängen och väkte med mig goda fetaost-bröd och filosofier om livet och dess mening. Underbara älskade knasiga tokunge! ♥

Har även varit på personalmöte idag, mycket givande som avslutades med rom-provning. Tack Johan för att du delar med dig av din enorma kunskap! Så jävla lärorikt och jag med alla mina konstiga frågor och tankar men som vi kom överens om idag - Det finns inga dumma frågor, bara många dumma svar.

Och över till en annan sak jag irriterar mig på, det absolut drygaste just nu är när fulla människor (flertal) kommer fram till mig och ska prata om hur jag och Michael inte är tillsammans längre för tredje gången på en månad. Jag svarar alltid samma svar, vi är jättebra vänner även om det känns lite konstigt men vi har valt att inte direkt gå ut med det "offentligt" eftersom det bara rör oss och våra närmsta.

Och ja det är en pik att jag tycker verkligen inte att du tillhör mina närmaste eftersom 1. Jag hälsar inte alltid på dig på stan 2. Du är dem sista jag skulle ringa i hela världshistorian och berättat att vi har separerat 3. Du är en idiot, du är ful och dum och du känner inte ens mig och jag skiter bokstavligt talat i om du tycker att det är skittråkigt att vi har separerat för du har ingen inverkan i mitt liv.

Jag tycker inte att det rör någon annan vad vi har för tankar och känslor kring detta, det är vår ensak som vi kanske pratar om med våra familja eller vänner. Men för att ni alla verkligen ska förstå och att kanske ni ska kunna gå vidare som vi har gjort:

Jag och Michael är vänner. Vi pratar fortfarande med varandra. Vi bryr oss fortfarande om varandra. Jag har fortfarande min post + saker kvar i hans lägenhet. Varje lördag när jag har gått av från jobbet så går jag bort till hans jobb och pratar med honom. Han är fortfarande den första jag ringer när något bra har hänt, han är fortfarande den första jag ringer när något dåligt har hänt. Vi har varit tillsammans i många år och ibland så blir det inte som man tänkt sig. Men vårt mål var att vi fortfarande ska vara vänner och kunna prata med varandra. Och hur vi umgås, pratar eller tänker på varandra har ni inte ett jävla helvete att göra med.

.

Finaste vän sa idag att det är okej att man får vara ledsen. Men nej, inte i min värld, att visa sig svag och att gråta är äckligt, det finns alltid dem som har det värre och om man vänder på saker och ting så kanske allt ser lite ljusare ut.

Idag har jag vänt på saker och det ser inte ljusare ut, jag ser inte direkt ljuset i tunneln utan mitt tåg fortsätter att rulla och rulla på vanligt kommando. Ikväll är jag ledsen och trött, arg och besviken. Kanske mest på mig själv?

Packar sakta ner mitt liv i kartonger och mina kläder i ikeapåsar, jag tar min spegel och jag går min väg. Utan någon. Utan hund. Själv med dåtiden i ryggen och framtiden i sikte. Rädd och utan vetskap om vad som kommer att hända. Man ska tydligen skapa sin egen väg här i livet men om man står utan skor och inte kan gå -hur gör man då?

Att våga och vilja kan ge en ett stort försprång i livet men om man är framme och ingen kommer efter, du hör inga steg, ingen som andas bakom dig och ingen som fångar dig när du snubblar. Ska man fortsätta gå ändå?


''Med tiden och livet och allt som har förändrats
Jag står på samma plats för rädd för att förändras''

Dag 8 – Ett ögonblick.

Jag har många ögonblick med olika personer som jag aldrig kommer att glömma, oviktiga händelser för er  men så livsviktiga för mig. Både positiva och negativa.

Ett ögonblick jag aldrig glömmer är när min morfar var sjuk i prostatacancer. Allt gick väldigt fort och varken jag eller någon annan i min familj hann med i hans snabba utveckling emot döden.

Jag och bästavän hade varit ute i skogen och plockat kantareller, något som jag alltid har gjort varje år med mormor och morfar sålänge jag minns. Jag satte mig på fel buss och hamnade i hässlegården istället för vid sjukhuset, när jag väl kom fram så hade jag kantarellerna i en påse för att visa honom men dem hade kopplat bort droppet och han låg medvetslös i sängen och var nästintill livlös.

Dagen innan dess så klappade han mig på handen och blinkade till mig innan jag skulle hem, såsom han alltid blinkade. Precis som om vi alltid delade en hemlighet som inte ens vi visste om. 

Jag fick för mig att om han mådde bra tack vare dagen innan och om han såg dem där jävla kantarellerna skulle allt bli som vanligt och jag skulle få tillbaka min vanliga morfar som gick och lunkade i trädgården och snickrade och målade. Att vi skulle skratta åt alla galna saker vi gjorde när jag var barn eller att han skulle komma med nyplockade jordgubbar på sommaren. 

Jordgubbslandet är igenväxt och det är kallt och mörkt i hans verkstad. 
Han fick aldrig se kantarellerna, han dog senare den dagen.

Ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. I sommar har det gått 4 år sedan han gick förlorad ur våra liv och det gör fortfarande lika ont.

 


Tråkig natt.

Jag kan inte äta när ingen annan äter


Jag älskar oliver

Har svårt att sitta still längre stunder, max en kvart

Har svårt att bita i saker speciellt vinduvor

Tuggar inte heller så bra, pressar emot gommen istället

Jag älskar djur speciellt hundar och katter

Jag ogillar ormar eller saker som kryper

Älskar barn, vill vara ett barn, vill ha barn, barn barn barn!

Tycker det är fint när det är städat och tvättkorgen tom och allt är struket

Älskar mitt jobb, har dem finaste och bästa kollegorna som verkligen får mig att må bra

Jag gillar saker som glittrar, inte kläder men saker som glänser i solen.

Tunna strumpbyxor är det värsta jag vet, den ska vara ribbstickade och varma

Fryser konstant, går gärna i tjocktröjor på sommaren för att inte frysa

Gillar inte solen jättemycket, hösten är finare och snön är helt fantastisk. När man är inomhus.

Är superduperlat men vill jag ha någonting gjort så gör jag det.

Fick höra idag att jag var en väldigt respektingivande och mäktig liten sak som får som jag vill.

Min familj är absolut det bästa i mitt liv, hade inte klarat av att andas utan att veta att dem håller mig om ryggen.

Jag är jätteglad för min bästavän att hon har hittat kärleken och ska flytta till honom i en annan stad men samtidigt så är jag så himla jävla ledsen över det också.

Jag har en syster som är så otroligt underbar, charimg och galet bra på alla sätt. Älskar dig.

Ett enormt fotointresse och en otroligt fin kamerautrustning.

Har symaskin och älskar att sy, har en massa nålar och trådar och pressarfötter och fingerborgar och tyg och strykjärn men det finns absolut ingen tid kvar i mitt liv till att sätta mig och sy. Sen så vet jag ioförsig inte vad jag skulle sy.

Tomater är det jag äter mest, mer än mat och dricka och godis. Äter minst 4 tomater om dagen och har nästan alltid tomater när jag väl lagar mat.

Lagar aldrig någonting annat är spagetti och köttfärsås. Har ätit det tre dagar i veckan i 2 år. Resten av dagarna äter jag fler tomater.

Tycker inte om att dricka, obehaglig känsla och dricker absolut inte vatten. Dricker max 2 glas om dagen.

Jag älskar ugglor. Underbara skapelser. Älskar.

Har tänkt i många år att jag ska bli vegeterian.

Jag gillar leggings och långa linnen med stora fluffiga koftor eller stickat.

Älskar benvärmare och på vintern så har jag alltid fluffstrumpor på mig eller raggsockar.

Skulle aldrig gå någonstans utan min mobil. Håller den alltid i handen och aldrig i fickan. 

Svarar knappt aldrig när folk ringer, fobi mot att prata i telefon. Svarar hellre på sms.

Jag gillar inredning och design, vita saker blandat med färgklickar och mjuka saker som kuddar och flitar.

Kan inte cykla, eller jo jag kan cykla men verkligen inte bra. Tappar balansen och ramlar omkull och slår ut framtänder och knäskålar.

Älskar musik och att dansa, hade jag inte jobbat på krogen hade jag varit ute varje helg och bara dansat. Har tinitus på båda öronen och halvt döv på ena men ändå så måste jag lyssna på spränghög musik varje dag.
Just nu har jag gått tillbaka i tiden och lyssnar mycket på KENT och Melissa Horn. Älskar även hårdrock och hiophop och r'nb.

Jag måste vara ensam en viss del av mina dagar annars så känner jag mig instängd.

Älskar mörkret och tända ljus.

Skulle gärna vilja leva i urskogen med djuren och bli nya tarzan.

Hatar cancer över allt annat. Skulle vilja utrota cancern och bara låta alla leva.

Döden har alltid facinerat mig.

Jag vill ha ett körkort.

Vill ha en röd bil.

Vill inte att bästavän ska flytta.

Vill att bästavän ska flytta och bli lycklig.

Vill sluta känna mig anorlunda.

Nej nu orkar jag inte komma på mer.
Galet tråkig natt.
Med Kärlek, Pian



punkt.

Vet inte vad jag ska göra.
Ska jag svälja allt och bara gå vidare såsom jag har gjort i så många år?
Jag vill svälja allt och gå vidare såsom jag har gjort i så många år men jag vet
att det är svårt just nu och jag vill finnas för dig. Du finns konstant i mina tankar och
i allt jag gör. Jag kan inte koncentrara mig, jag kan inte sova, jag kan knappt andas.
Vet inte vad jag har gjort för fel i alla dessa år men någonting måste det ju vara annars så
hade det inte varit såhär. Men jag har försökt, jag har rest mig upp och kämpat till tusen för att
allt skulle bli bra. Var mitt jobb förgäves? Trodde jag på förändring förgäves? Jag vet inte vad jag ska göra.


Punkt.

Längtan!

Nu har vi bokat resa till Sri Lanka - mitt hemland. Resan dit tar 13 timmar med byte osv och vi ska vara där i två veckor.

Mamma har alltid velat åka dit men jag har alltid varit motsträvig till det, det har varit för jobbigt att på något sätt möta sig själv och se barnhemmet där jag spenderade mina första dagar i livet. Att få se dem flickorna och pojkarna som jag kanske hade kallat mina bröder och systrar om jag hade varit kvar. Att få se livet jag skulle ha fått leva om jag inte hade haft mina föräldrar som hämtade mig. Att kanske inte fått mina underbara syskon här  i Sverige - jag älskar er något så enormt.

Så det är fortfarande med tunga steg och hjärta som jag samtidigt ser fram emot denna resa, att kunna säga att man har sett sitt hemland, få se människor som liknar en själv och få kunna andas deras luft och se hur kulturen och livet fungerar där. 

Samtidigt är jag rädd att dem inte tycker om oss, att dem tycker att det var vi som kom iväg och fick ett bättre liv än i Sri Lanka. Att vi är rika fast egentligen är vi som en vanligt svensk familj gällande ekonomin men i deras ögon så.

Jag vill inte bli dömd för att jag fick ett bättre liv, för att jag fick en familj som ha kunnat ta hand om mig och älskat mig oändligt.

Det kommer att finnas flickor på barnhemmet i samma ålder som jag som inte fick sin familj och som kommer att hata mig för att jag fick den familj som hon kanske skulle ha. Att se flickor i min ålder och tänka på att vi kanske skulle ha varandras liv. Att jag skulle träffa min familj när dem kom tillbaka till barnhemmet 20 år senare med en annan flicka som dotter och att dem bara skulle hälsa flyktigt på mig.

Att jag inte kunde prata svenska och att jag inte kunde resa vart i världen jag ville för att jag är så begränsad av kastsystem, ekonomi och samhällets normer.

Jag känner nu att jag är så otroligt glad att det bar just jag som till Mamma och Pappi, att det var jag som dem skulle lära livet och att dem har älskat mig redan innan dem träffade mig.

En av mina dåvarande bästa vänner och jag pratade om adoption och hon sa; Jag tror inte din mamma kan älska dig såsom min mamma, hon bar ändå mig inom henne i 9 månader. Och jag blev så jävla ledsen.

Mina föräldrar har fått gå igenom mycket för att få mig och min bror, först den sociala utredelsen där man utreder allt man har gjort från topp till tå. Sen den oerhörda väntan innan man ens får beslutet om att man är godkänd som adoptivförälder och sen efter det så väntan på ett barn som kommer om nio månader och först då får man se sitt barn som man har väntat så länge efter.

Utan mina föräldrar hade jag inte varit där jag är idag, jag hade inte haft möjligheten att bo med min underbara sambo, jobba, plugga och samtidigt umgås med bästa vänner och familj och att kunna unna sig saker. Jag är så tacksam.

Och jag vet inte om din mamma älskar dig mer än vad min mamma älskar mig. Men en sak vet jag, min mamma hade dött för min skull och jag hade gjort detsamma för henne. Ja jag hade gjort det för hela min familj.

Mix av taknar i ett rörigt huvud.
Med Kärlek, Pian

Högencentrering

snart så måste jag träffa er, jag måste snart höra er prata och se hur era ansikten skiner upp i skratt. Jag måste snart se dina långa brunbrända ben och se ditt långa mörka glittrande hår. Snart så måste jag göra ingenting med er, sitta på en brygga och bara andas, gå i en skog efter ett kvällsdopp och bara skratta, sitta och kedjeröka mitt i natten genom ett fönster. Snart så måste jag träffa er för nu börjar luften gå ur mig.


090325

Godkväll!

Klockan är nu halv sju och jag sitter och kollar på unga mödrar på femman. Jag skulle aldrig sätta mig själv i den situationen, jag kanske är egoistisk men jag vill leva "färdigt" mitt liv innan jag sätter någon annan till världen. Fast jag beundrar verkligen dem mammorna eftersom dem vågar och dem släpper allt. Oftast är det ju så att när man blir en ung mamma så försvinner ens vänner mer och mer och man blir mer isolerad och det känns nog fel, jag vill aldrig vara utan mina vänner. Dem är det bästa jag har. Och det är klart att man vill ha hur många barn som helst när man går på stan och ser en liten prinsessa i rosa overall och en stor napp, då ni vet när ens hjärta smälter. Men nej, barn det ska jag vänta med i många år så du behöver inte oroa dig mammsen! Haha!

Idag var vi i skolan en halv timme och lyssnade på en som pratade om högskolan och sånt, så ikväll ska jag söka in på socionomprogrammet i Kalmar och i Växjö. Vet ju verkligen inte om jag kommer in men om  jag gör det så är det ett svårt val. Ellie och jag? Tove? Familjen? Ja allt, ska man bara lämna det i tre år?! En av mina bästa vänner har fått ett sommarjobbs erbjudande i en annan stad några/någon timme här ifrån och jag blev kluven för jag vill hennes bästa och det är en stor chans men jag vill ändå inte vara utan henne en hel sommar...

Baby klarade alla proven som han hade i huvudet och han fick bra på sina uppgifter och jag är så stolt över honom! Nu gäller det bara att jag ska ta tummen ut röven och göra likadant, har inte ens börjat med det jag har missat i svenskan, vet inte hur jag ska hinna med! Skulle vilja ha en sån klocka som stannar tiden men inte jag.

Och ikväll skulle egentligen jag och Jessieängel gå på bio men filmen som vi skulle se verkade inte vara en bra biofilm så när den väl kommer ut på internet ska jag tanka ner den och kidnappa henne så vi väl kan umgås någongång!

Senare kanske baby ska ut en runda och jag ska faktiskt sätta mig ner och börja på mitt arbete i Fritid för funktionshindrade som duktiga Ellie redan har gjort ( är inte det minsta avundjsuk på det... )

Med Kärlek, Pian

      


Vet du vem jag är?

Jag vet fast ändå inte.
Fastnade hemma framför Spårlöst när jag skulle gå till Ellie. Så jävla fint och bra program och jag ryste när man fick se flickan i sin pappas armar för första gången sen hon var liten. Sen blev jag ganska ledsen och ganska förvirrad över mig själv och även jävligt avundsjuk.
Jag vill veta vart jag kommer ifrån, vem jag liknar och vem som är mina biologiska föräldrar. Jag är verkligen inte otacksam emot att jag fick komma till Sverige och fick världens bästa familj, men ibland kan jag inte låta bli att undra och det har jag gjort idag så tankarna har inte varit som vanligt. Länge sen jag ens tänkte på det och det är självklart för mig vilka som är mina föräldrar och vilka som är mina syskon. Allt är splittrat, familjen, tankarna ja, mycket. Jag älskar verkligen mina föräldrar hur mycket som helst och ibland så skojar jag med mig själv om att jag skulle vara ett barn som sopar utanför mitt hem som består av palmtak.. Kan faktiskt se mig själv som en lankes. Lankes i blodet men svensk i hjärtat och i själen. Har även en storasyster någonstans i världen som är två år äldre än mig. Och jag har min syster Hippa här i Sverige som jag älskar och som verkligen betyder mycket och vi kanske är lika i kroppstyp och humör men vi har ju verkligen inte samma blod. Det finns någon någonstans som liknar mig och som kanske tänker på mig? Jag skulle så gärna vilja träffa dem fast ändå inte eftersom det rör upp mycket känslor bara jag tänker på det. Många frågor. Vem är jag? Varför bor jag i Sverige och inte i SriLanka? Vem är min biologiska mamma? Och vad heter min syster?

Det enda jag har från min biologiska mamma är mitt namn. Hon heter Kalinga Balika Ruweni Silva. Betyder det att jag är en del av henne?

Jag kanske är osäker nu och har mycket tankar och frågor men en dag så ska jag ställa dem. Kanske inte till henne men till mig själv och våga granska vem jag egentligen är. Inte idag och inte imorgon men kanske någon gång efter det.

Med Kärlek, Ruweni Silva



 



Will you stay with me will you be my love ? 

090304

Godmorgon!

Svårt att sova inatt, hade ingen ro i kroppen alls.. Men nu är jag uppe ialla fall och färdigpackad förutom tandborste och tandkräm! :)

Bussen ska vara färdigpackad om en timme och om två timmar åker vi.

Nu måste jag skynda mig, ha det bra alla!
Med Kärlek, Pian

Underbar dag i ett underbart liv .

Hejsan allihopa!

Hoppas dagen är/ har varit bra , det har den varit för mig. Dagen började med att mamma fyller år, sen blev det stan till baby och paketletande till mamma, det blev en jättestor fin lykta som man ska ha ute på trappan med blockljus i och kaffebönor. Verkligen jättefin, hade velat ha en sån själv! Av Pelle (brosan) så fick hon blackjacks favoriter. Nu har vi ätit kroppkakor och pratat skit. Min mormor är verkligen jättehärlig! Sen ikväll så kommer baby och hämtar mig och det blir mys några timmar innan han ska jobba..

Imorgon så har jag ingen som helst aning om vad som händer, på kvällen så blir det girls night out! Ska bli så riktigt jävla kul. Har fortfarande inte bestämmt mig vilka skor jag ska använda haha!

Igår så var det gymnasiemässa och ja det var helt åt helvete drygt med alla idioter som inte har någon som helst aning om vad de vill glra i framtiden, fast maten var jättegod och jag och Sara hade jötteroligt.

- Hej är ni intresserade av att gå Barn utan Framtid din idiot?

Hahahaha så jävla klockrent, dem blev aspaffa över vad vi (jag) sa!

Träffade även Elina och pratade med den fantastiska människan i några minuter. Det gjorde verkligen min dag, älskar dig tjejen. Du är toppenbra!



Du.
Kommer Du ihåg den sommaren, när Jag somnade i sanden och ni åt upp allt godis. Kommer Du ihåg när Jag vaknade och innanför mina kläder så var det fullt med myror. Jag vad arg. Kommer Du ihåg Kadutti? Kommer Du ihåg alla skratt som vi har delat, all gråt som Jag har kastat på Dig. Korvgrillandet framför tv:n, sängflygarna, promenaderna i skogen. Allt det är över nu, allt är borta, både Du och Jag har gått vidare med nya, Jag är lycklig. Är Du? Jag hoppas det. Kommer aldrig glömma tiden som jag fick med Dig, Jag är ledsen att det inte fungerade längre. Men hoppas att DU vill att Jag ska vara lycklig för det är Jag nu. Det skulle bli förevigt men det blev bara för en stund, saknar Dig.



Han.
Han gör mig levande, Han får mig att skratta, men även att gråta, Han älskar mig, Han finns där för mig varje dag, Han är bra emot mina vänner, Han är bra emot min familj, Han är bra emot allmänheten och Han är bra för mig. Jag älskar Han.



Mycket tankar idag..

Med kärlek, Pian.


GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MAMMA !








Är jag fortfarande vacker även om jag
 sviker denna gången som du har svikit mig?